Den övre av de två utriggarna är placerad 212 meter upp i tornet. Utriggarens uppgift är att fördela lasterna mellan kärnväggar och pelare i fasaden för att ge tornet extra stabilitet, likt funktionen av stödbenen på en mobilkran. Eftersom Karlatornet är en hög och slank byggnad har det varit en stor utmaning att få stabilitet i byggnaden. Våra ritnings- och beräkningsingenjörer har haft en stor teknisk utmaning att få till den perfekta kombinationen av betong och armering för att möta västkustens starka vindar.
Den övre utriggaren är två våningar hög och består av 600mm tjocka utriggarväggar, som utgår från var och ett av hörnen i tornets kärna och avslutas vid de 800mm tjocka bältväggarna som löper innanför tornets fasad. Projekteringen av de båda utriggarna övre utriggaren har skiljt sig åt från övrig projektering av tornets konstruktion, främst genom den höga detaljeringsgraden på modellen eftersom i stort sett varje armeringsjärn finns modellerat i sin exakta position. Det har varit en förutsättning för att kunna samordna och säkerställa att allt som ska gjutas in i betongväggarna och bjälklagen får plats.
Betongkonstruktionerna i tornet är generellt sett armeringstäta, men den övre utriggaren har med en ännu högre armeringstäthet medfört extra utmaningar med att lösa placeringen av armeringen. Vi har behövt ta hänsyn till att den får plats där den är verksam och att vi uppfyller alla krav på förankring och skarvning av armeringen. Samtidigt har vi förhållit oss till de öppningar och ingjutningsgods som också behövts plats i betongvolymerna.
– Tack vare att vi haft regelbundna avstämningar och ett nära samarbete i projekteringsgruppen där vi bollat idéer har vi tillsammans kommit fram till lösningar, säger VBK:s Susanna Magnusson som arbetat med modellerings- och ritningsarbetet i utriggaren.
För beräkningsarbetet av den övre utriggaren valdes ett parametriserat arbetssätt för att enkelt kunna utvärdera effekten av olika förutsättningar. Redan från början kändes det viktigt att hitta en konstruktion som både var materialeffektiv och samtidigt så enkel som möjligt utförandemässigt.
En av de största vinsterna av arbetet var att vi lyckades designa bort diagonal armering som annars är vanligt i den här typen av konstruktioner, men som oftast innebär komplicerade byggsnitt. Genom att öka vägghöjden ca 15% kunde vi reducera 20% av den totala armeringsmängden, men även bli av med totalt ca 3000 meter spännkabel. Vi lyckades även minimera antalet specialtillverkade delar. Våra beräkningar resulterade i en positiv påverkan på totalekonomin, tidplanen och på projektets hållbarhetsarbete. Med tanke på vilken komplex byggnadsdel det är och hur viktig utriggaren är för byggnadens globala stabilitet har VBK fått ytterst få avvikelserapporteringar under genomförandet.
– Arbetet har rullat på förvånansvärt smärtfritt med tanke på dess komplexitet. Genom regelbundna avstämningar och täta dialoger har vi inte behövt ta ett enda steg tillbaka under hela processen. Det känns som ett kvitto på en lyckad projektering, avslutar VBK:s Johan Örnborg som arbetat med beräkningar på utriggaren.
Sedan 2021 har sex medarbetare på VBK har varit delaktiga i arbetet med utriggarna.